Inlägg B: Etik i medierna

När jag bodde i England förra året blev jag förvånad över hur ofta foton och namn på människor visades på nyheterna i tv. Gällde det brott namngavs ofta både offret och den dömda. För mig som är van vid utsuddade ansikten på övervakningsbilder och återhållsamhet med namnpublicering kändes det konstigt att det var så pass öppet i Storbritannien.  Det blev tydligt att det är en mer försiktig publicering av sådana uppgifter här i Sverige. Lagstiftningen i Sverige är väldigt öppen angående publicering av namn och liknande, men det finns en etisk regelsamling, utomrättsliga Spelregler för press, radio och tv, med sjutton regler som pressen håller sig till. Den går exempelvis att hitta på Journalistförbundets hemsida.

De sista tre reglerna har rubriken ”Var försiktig med namn” och regel nummer 15 lyder ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”  Denna regel kan tolkas på olika sätt, och detta har lett till debatter om huruvida namn på brottslingar bör publiceras oftare. I Björn Hägers bok Reporter (2009) skriver han att det under 2000-talet har funnits en växande tendens att grova brottslingars namn publiceras. I spelreglerna står det att man bör respektera den personliga integriteten och i regel nummer 7 ”Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.” Men vad som räknas som allmänintresse är subjektivt. Avvägningen mellan allmänintresse och personlig integritet är en etisk balansgång för journalister.

Stig Hadenius skrev 15/4-2008 en debattartikel i Dagens Nyheter där han hävdade att namnpublicering i ett tidigt skede kan förhindra mord. Han menade att exempelvis det uppmärksammade mordet på Engla Höglund hade kunnat förhindrats om mördaren hade fått sitt namn publicerat redan då han blivit dömd för brott tidigare. Hadenius uttalade sig även i en artikel på svd.se 15/4-2008 där han menade att ”Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar.” Det Hadenius skriver om är dock inte helt oproblematiskt. Journalisters val kan spela en stor roll för utvecklingen av brottsutredningar och jag anser att det med ytterligare namnpublicering finns en risk att det går överstyr och att oskyldiga människor blir felaktigt anklagade. I samma artikel uttalar sig Börge Hellström, författare och grundare av Kris. Han menar att namnpublicering av dömda inte skulle förhindra fler brott, utan att skammen kan vara pådrivande för dem att fortsätta begå brott. 

Det är inte bara namnpublicering som kan skapa etiska dilemman inom media. 2008 mördades en man i sin lägenhet i Malmö, och det blev en pressetisk debatt angående vilken bakgrund om de inblandade personerna som skulle publiceras. Skulle man inkludera informationen om att mannen var homosexuell och att de misstänkta tonåringarna var muslimer? Var det nödvändigt innan man visste om det hade betydelse för brottet, och innan någon hade dömts? I P1:s Medierna diskuterades i januari 2009 mediernas hantering av detta, där vissa tidningar valde att direkt publicera all information, medan andra väntade med detta innan det kunde fastställas att det hade något med brottet att göra. Frågan är om det är nödvändigt att publicera denna information innan man vet något om brottets motiv, då risken vid publicering kan vara att förstärka fördomar och rasism. Återknyter man till de pressetiska reglerna står det i punkt 10 att man inte bör framhäva personers ”etniska ursprung, kön personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”. Utifrån dessa skulle jag nog varit varsam med att publicera information som jag inte visste var helt relevant. 

Diskussioner om etik i medierna är otroligt viktigt eftersom det alltid kommer uppstå situationer där det är oklart hur och vad man ska publicera om en händelse. Under den senaste veckan har det debatterats om mediernas rubricering av våldsdådet som skedde i Malmö på kvinnodagen. I DN skriver Ann Heberlein den 14/3-2014 en kommentar där hon menar att de politiska motiven var klara från början och att det var en attack– inte ett slagsmål eller bråk som polisen och flera medier rubricerade det som. I detta fall kan det vara oklart vad som egentligen hände, men det fick mig i alla fall att tänka till om att även små nyanser i hur media beskriver ett brott faktiskt kan påverka omvärldens uppfattning av det. Följer man de pressetiska reglerna bör man som sagt inte publicera personers politiska tillhörighet om det saknar betydelse i sammanhanget. De flesta medier publicerade vilka politiska åskådningar som de inblandade hade, men valde breda politiska benämningar, vilket kan skapa fel bild av vad som hände. Eftersom just detta brott har lett till politiska debatter i exempelvis Svt, blir det extra viktigt att noga avväga hur man ska beskriva liknande brott i media. 

Inlägg A: Nyhetsvärdering

Förra måndagen läste jag två morgontidningar vid frukostbordet, Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning.  Deras förstasidesnyheter var helt olika, där DN:s var ”Skolan den absolut viktigaste valfrågan” och UNT:s ”Nya p-regler ska minska cykelkaos”. UNT är visserligen en landsortstidning, medan DN är en av landets största morgontidningar, så skillnaden kanske inte är så konstig. Men varför kan den viktigaste nyheten under samma dag skilja sig mellan olika tidningar? Vilka faktorer ligger bakom nyhetsvärderingen?

För att undersöka detta tittade jag på de nyheter som skapade förstasidesrubriker i Upsala Nya Tidnings tryckta tidning och Dagens Nyheters digitala tidning från den tionde februari. Skillnaden mellan en landsortstidning och en rikstäckande morgontidning kan utgöra en intressant grund för jämförelse. Vad säger detta om nyhetsvärderingen i media idag?

I DN har artikeln i tidningen rubriken "Hård kamp om valets hetaste fråga". Artikeln handlar om hur DN, tillsammans med opinionsföretaget Ipsos, har utfört en undersökning för att se vad som är väljarnas viktigaste frågor inför valet 2014. I undersökningen tillfrågades en riksrepresentativ grupp på 1130 personer. Fyra av tio svarade att de ansåg att skola och utbildning var den viktigaste frågan inför valet. Nästan en tredjedel svarade att Socialdemokraterna förde bäst politik inom det området. Resultaten visas i grafer och i artikeln analyseras resultaten av en analytiker från Ipsos. Varför har då denna händelse blivit en nyhet?

I boken Reporter beskriver Björn Häger hur nyhetsvärderingens bakomliggande faktorer kan delas upp i en formel kallad VINKELN (Vikt, Icke-normalt, Närhet, Konflikt, Elitpersoner, Lättbegripligt, Nytt). Nyheten i DN har en närhet i tid, då det är en presentation av en nyligen gjord undersökning. Den aktualiserar också det stundande riksdagsvalet, och är därför aktuell både direkt och mer långsiktigt. Med andra ord utspelas händelsen under en kort tid, men som en del av ett tema, som Håkan Hvitfelt beskriver i rapporten På förstasidan, en studie i nyhetsvärdering. Han menar att det är ett av nio kriterier som ökar nyhetsvärdet på en text. Närhet i tid kompletteras även med närhet i geografi. Eftersom DN är en rikstäckande tidning finns läsekretsen utspridd över hela Sverige. En nyhet som berör valet angår hela landet, och därför bör det beröra de flesta av DN:s läsare. 

Nyheten är lättbegriplig då det är tydligt vilket resultat som undersökningen har gett, det vill säga att skolan verkar vara den viktigaste frågan för väljarna. Att det handlar om en riksrepresentativ grupp som tillfrågas ökar även identifikationen, tidningens läsare känner sig delaktiga i nyheten. Resultaten ska ju ge en uppfattning om vad som är den allmänna åsikten. Det kulturella avståndet, som Häger tar upp, är således nästan så nära läsarkretsen den kan komma.

Nyheten som DN har valt till sin förstasida är ett exempel på det som Häger benämner som making news snarare än breaking news. DN har på sätt och vis skapat sin egen nyhet genom att genomföra undersökningen. Bengt Johansson menar i sin undersökning Vid nyhetsdesken från 2008 att nyhetsvärderingen håller på att omformas på grund av övergången från traditionella till nyare medieformer. Skiftningen från exempelvis papperstidning till webbtidning innebär en mer direkt nyhetsförmedling – nyheten kan publiceras omedelbart. För de traditionella medieformerna krävs det därför nyheter som tidningen är ensam om, snarare än att rapportera om händelser som just har skett. Johansson benämner dessa nyheter som solohistorier och egna nyheter, där solohistorier innebär mer omfattande arbete än egna nyheter. Nyheten i DN är baserad på en undersökning initierad av DN. Den är således representativ för skiftningen mot fler solohistorier och egna nyheter i traditionella medier.

Upsala Nya Tidnings förstasidesnyhet handlar inte om skolan, men precis som artikeln i DN berör den också politik. "Nya p-regler ska minska cykelkaos" var rubriken på framsidan, och inuti tidningen hade artikeln rubriken "Fler cyklar ska flyttas". Artikeln handlar om ett nytt parkeringsförbud för cyklar, vilket innebär att cyklar i centrala Uppsala får stå i samma cykelställ i högst fem veckor. Beslutet togs av politiker i Uppsala kommuns gatu-och samhällsmiljönämnd. Det berör således boende i Uppsalaområdet, och detta är också tidningens huvudsakliga läsekrets.

Utifrån Hägers VINKELN är det tydligt att denna nyhet framförallt karaktäriseras av den geografiska närheten till läsekretsen. Tidsmässigt har nyheten givetvis värde eftersom beslutet just har tagits. Anledningen till att denna nyhet skapar förstasidesrubrik tror jag mestadels är på grund av de kulturella dimensionerna. Cykelkaoset som nämns på första sidan är något som de flesta i cykelstaden Uppsala kan relatera till, såväl studenter som de som cyklar till jobbet. För dem är ett sådant beslut väldigt angeläget eftersom det kan utgöra en förbättring i vardagen.

Nyheten befinner sig också inom både det normativa och marknadsmässiga styrfälten som Bengt Johansson beskriver i Vid nyhetsdesken. Det är viktigt för allmänheten att få veta om det nya parkeringsförbudet, samtidigt som nyheter angående cykelsituationen är något som intresserar Uppsalas befolkning. Nyheten uppfyller alltså även faktorn vikt och viktighet enligt VINKELN.  Enligt Hägers definition görs nyheten mer lättbegriplig genom att artikeln pryds av foton på människor vid cykelställen. Identifikationen ökar i och med att åtta personer på stan utfrågas om vad de tycker om beslutet.

På grund av de ständiga diskussionerna om cykelsituationen i Uppsala anser jag inte att nyheten om beslutet är så förvånande. Enligt min mening är det därför inte främst den icke-normala faktorn som har gjort denna händelse nyhetsvärdig i just UNT. Det icke-normala kriteriet kanske uppfylls för de läsekretsar som inte är vana vid det så kallade cykelkaoset, vilket kan vara en anledning till att nyheten ändå har spridits som notis i bland annat Metro, Helsingbors Dagblad och Östersunds-posten.

Länkar till artiklarna:

http://www.dn.se/valet-2014/skolan-blir-valets-hetaste-fraga/

http://www.unt.se/uppsala/p-forbud-for-cyklar-infors-i-centrum-2825377.aspx